Vikingarnas barn
The next book due out in Swedish is Ask och Emblas barn – vikingarnas historia. It will be released in a couple of months, but has already been available in English as Children of Ash and Elm: A History of the Vikings since and has been translated into 15 other languages. Vikingatidens skepp är fartyg från vikingatiden. De har blivit kända genom fyra olika källor. Arkeologiska fynd ger en mycket närgången bild av detaljer i olika skeppskonstruktioner och skeppstyper.
Samtida bilder ger viktig information om kanske främst segelkonstruktioner. De skrivna källorna ger uppgifter om olika skeppstyper, storlekar, hur de användes, bemålningar etc. Rekonstruktioner av fynd ger en god uppfattning om bland annat de olika skeppstypernas sjöegenskaper. Vikingaskeppen var byggda med en teknik som kallas klink , vilket ger ett lättare och mindre styvt skrov än kravellbygge. Borden var tillyxade, inte sågade, och man hade lämnat klampar för sammanfogningen.
Mer eller mindre välbevarade fynd av dåtidens skepp är numera relativt omfattande. Bland de bäst bevarade när de framgrävdes kan nämnas de unika skeppen från de norska gravhögarna i Oseberg , Gokstad och Tune, Rostad och Valle. Äskekärrskeppet är ett förhållandevis välbevarat nordiskt vikingatida skepp av typen knarr , funnet i Ale kommun strax utanför Göteborg. Fyndområdet har visat sig vara ett skeppsvarvsområde, i motsats till flertalet övriga nordiska fynd gjorda i samband med gravar.
Till skillnad mot vikingatida båtar , är Äskekärrskeppet hittills det enda svenska fyndet av ett vikingatida skepp , dessutom på historiskt sett svensk mark.
Arkeologiprofessorn: ”Vikingarna var väldigt konstiga”
Ladbyskibet i Danmark räknas, trots sämre bevaringsförhållanden, till kategorin praktfulla gravskepp. Fynden från Roskildefjorden i Danmark på talet innebar ett viktigt steg för marinarkeologin i samband med att man då lyfte upp de fem skepp som påträffats. Ett av dem visade sig vara ett långskepp från Dublin. De fem vraken har fått namn efter fyndplatsen Skuldelev och är utställda på Vikingeskibsmuseet, Roskilde.
Vid grävningar för en kanal invid Vikingeskibsmuseet i Roskilde fann man — rester av nio skepp från vikingatiden och medeltiden. Ett av dessa, känt som "Roskilde 6" är det största vikingaskepp som någonsin hittats. Det var ungefär 37 meter långt, med andra ord lika långt som Olav Tryggvasons legendariska Ormen Långe. Hasnæs-skeppet är ett av dem, vilket hittades på en halvö vid namn Hasnæs. Möjligen hittades även rester av ett annat skepp på samma strand.
Kvalsundskeppet är ett skepp med varken segel eller mast som istället roddes med mängder av åror, och som hittades i en myr vid Kvalsund i Norge. Skeppet är arton meter långt och cirka tre meter brett, det är gjord av ek och furu och förhållandevis väl bevarat. Klåstadskeppet hittades år och är antagligen ett förlist fartyg som sjunkit och inte begravts tillsammans med en människa.
Barn under vikingatiden
Det är liksom alla vikingaskepp klinkbyggt och årfästen visar att det drivits fram med åror. Skeppet är ganska litet och har en köl på enbart sexton meter. Ett känt skepp är Tuneskeppet från ett gravfynd vid Haugen gård i Rolvsøy, som då tillhörde kommunen Tune och i dag är en stadsdel i Fredrikstad , i Østfold. I Rolvsøy har man hittat tre vikingskepp; Rostadskeppet år , Tuneskeppet år och Vallebåt år Tuneskeppet var byggt av ek men hade styråra och tvärstag av furu, det var tjugo meter långt och alltså något kortare än Gokstadsskeppet.
Det främsta bildmaterialet när det gäller vikingatidens skepp utgörs av de så kallade bildstenarna från Gotland från —talen. Dessa visar nästan uteslutande skepp under segel. Då bilderna är mycket detaljrika ger de oss en unik möjlighet att rekonstruera och förstå den dåtida segeltekniken. Märkligt nog finns ytterst få skeppsbilder på vikingatidens runstenar. Av dessa är de danska och några från Östergötland inte att räkna som nordiska skepp.
Genom dåtida nedteckningar möter vi mängder av berättelser om vikingatidens skepp. Det är det omfattande isländska skriftmaterialet som ger informationen. I Egil Skallagrimssons saga återges samtliga av de skeppstyper som vi förknippar med vikingatiden. Dessa uppräknas nedan:. Långskepp är ofta förekommande i sagan vilket beror på att Egil och hans kamrater var kampglada vikingar som ofta företog sjötåg.
När till exempel islänningen Arinbjörn beslutade sig för att fara i viking, rustade han tre stora långskepp som kunde bära trehundra man. En annan viking, Torolv, lät sjösätta ett stort långskepp. Han bemannade det med mer än hundra man, allesammans präktiga och välbeväpnade folk.