Behandling sekundär progressiv ms
Clinically isolated syndrome (CIS) is one of the 4 multiple sclerosis disease courses. CIS refers to a first episode of neurologic symptoms like those in MS. If you experience CIS, you may or may not go on to develop MS. To be considered CIS, the episode must: Last at least 24 hours. Be caused by inflammation and demyelination (loss of the. Överläkare, doktor klinisk neurologi. Behandling av multipel skleros, en neuroinflammatorisk sjukdom.
Indikationer: Subkutan injektion för akut lindring av migränanfall, med eller utan aura. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Ska inte ges till patienter som har haft hjärtinfarkt eller har en ischemisk hjärtsjukdom, koronar vasospasm Prinzmetals angina , perifer kärlsjukdom eller patientersom uppvisar symtomeller tecken som tyder på ischemisk hjärtsjukdom, patienter med cerebrovaskulär sjukdom CVA eller transitorisk ischemisk attack TIA i anamnesen, patienter med uttalad nedsatt leverfunktion, måttlig till uttalad hypertoni och lindrig okontrollerad hypertoni.
Får inte användas inom två veckor sedan behandlingmed monoaminoxidashämmare avbrutits.
Multipel skleros (MS), behandling
Varningar och försiktighet: Ska endast användas om det finns en säker diagnos på migrän. För mer detaljerad information se produktresumé på www. Graviditet och amning: Bör övervägas endast om den förväntade nyttan för modern är större än varje tänkbar risk för fostret. Utsöndras i bröstmjölk efter subkutan administrering.
Läkemedel mot sekundärprogressiv MS
Exponering av spädbarn kan minimeras genom att man undviker amning i 12 timmar efter behandling, under vilken tid all utpumpad bröstmjölk bör kasseras. Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner: Dåsighet kan förekomma som följd av migränattacken eller behandlingen med sumatriptan. Förmån F : Subventioneras vid nyinsättning endast för behandling av vuxna patienter med migrän som inte uppnått behandlingsmålen med sumatriptan i tablettform, eller när behandling med sumatriptan i tablettform inte är lämplig.
Polarisavenue 87, JH Hoofddorp, Nederländerna. Texten är baserad på produktresumé: För ytterligare information se www. Skov med symtom som ger funktionsnedsättning skall behandlas, huvudsakligen för att symtomatologin skall gå i regress så snabbt som möjligt. Vid mer lindriga skov eventuellt peroral behandling i form av t ex methylprednisolon Medrol mg fem tabletter på morgonen i fem dagar licens krävs , bör kombineras med magskydd ex T.
Omeprazol 20 mg 1 x 1 under en veckas tid. Plasmaferes kan övervägas vid allvarliga skov svår pares, ataxi, uttalad visusnedsättning där upprepade Solu-Medrol-kurer enligt ovan ej haft effekt. Behandlingen skall ges inom månader efter skovdebut, sannolikt större chans till effekt ju tidigare behandlingen ges. Immunomodulerande läkemedel har visat effekt på den inflammatoriska komponenten vid MS, skovutveckling och nya lesioner på MR men har också minskat risken för funktionsbortfall på sikt.
Behandlingen skall starta så snart man ställt diagnosen skovvist förlöpande MS eller i de flesta fall vid möjlig MS. Vid accidentellt upptäckta demyeliniserande lesioner på MR, radiologiskt isolerat syndrom RIS , finns nu studier som visar att man minskar risken för utvecklande av klinisk definitiv MS. Det finns inga rekommendationer kring om RIS-patienter skall få immunmodulerande behandling, men vid riskfaktorer ung ålder, oligoklonala band i likvor, infratentoriella och ryggmärgsförändringar på MR och tillkomst av ytterligare MR-lesioner kan behandling övervägas.
Behandling väljs främst utifrån sjukdomsaktivitet, prognostiska faktorer och livssituation. Riskstratifiering utifrån komorbiditet, anti-JCV-antikroppar, teratogenicitet samt följsamhet bör vägas in vid behandlingsval. Populationsbaserade riskfaktorer som tyder på sämre prognos och därmed kan kräva mer aggressiv behandling tidigt är; att vid insjuknandet vara man, ha en ålder över 40 år, frekventa och allvarliga skov initialt, dålig regress av första eller tidiga skov, efferenta motoriska eller cerebellära och polyregionala skov, antal och volym av kontrastladdande lesioner och T2-lesioner, infratentoriella MR-lesioner, ackumulation av funktionsbortfall och främst funktionsbortfall efter två eller ännu hellre fem års sjukdom.
Om den ej är tillräcklig byter man till högre behandlingsnivåer med bättre effekt och i regel större risk för mer allvarliga biverkningar, vertikalt byte. Byte till annat preparat med annan verkningsmekanism inom samma nivå, horisontellt byte, kan vara aktuellt vid dålig tolerabilitet eller säkerhetsproblem. Vid initial hög sjukdomsaktivitet skall högeffektiv men riskfylld behandling startas direkt och med den invidualiserade behandlingen menar man att man i vissa fall kan ge denna behandling även vid lite mindre aktiv sjukdom.
Vid s. Följande faktorer kan tala för induktionsbehandling: högaktiv skovvist förlöpande sjukdom med minst två skov senaste året, svåra skov med EDSS minst 4 och minst 2 kontrastladdande lesioner på MR. Med tiden har man blivit alltmer benägen att starta med mer högeffektiv behandling redan initialt, eftersom man ser bättre prognos på den behandlingen. Det är sällan man idag startar behandling som är avsedd för låg sjukdomsaktivitet utan går ofta direkt på behandling avsedd för måttlig till hög sjukdomsaktivitet.
Patienten skall följas noggrant kliniskt beträffande skovutveckling och ackumulering av funktionsbortfall, men det är också lämpligt att följa sjukdomen med MR minst årligen för att upptäcka subklinisk MR-aktivitet. Vare sig kliniska skov eller nytillkomna MR-lesioner accepteras och aktivitet i sjukdomen föranleder behandlingsbyte. Neurofilament i likvor och serum är ytterligare en biomarkör för att se om behandlingen är tillräcklig, neurofilamentvärden sjunker i regel vid insättning av tillräckligt effektiv immunmodulerande behandling.
Det finns inte någon entydig definition på behandlingsvikt. Efter sex månaders behandling accepteras ej skov och ofta byter vi behandling vid tillkomst av ytterligare MR-lesioner, även om det endast utgörs av en lesion.
Man får väga in kliniken och då inte bara eventuella skov utan också faktorer som kvarstående funktionsbortfall samt så kallade dolda funktionsbortfall som trötthet, depression, kognitiv dysfunktion, smärta och reducerad arbetsförmåga. Neurofilamentvärden kan även bidra. Uppföljning: Patienter med immunomodulerande behandling skall följas med MR- och neurologkontroll minst en gång om året. Vid sjukdomsdebut och behandlingsbyte bör kontrollerna ske minst en gång var sjätte månad.
Om patienten ter sig progressiv under några år, progredierar i funktionsbortfall utan skov och har MR utan aktivitetstecken, kan man överväga att utsätta den immunomodulerande behandlingen.