Bästa fiske efter blåfenad tonfisk

Att den blåfenad tonfisken kom tillbaka till svenska vatten efter att ha varit borta i nästan 60 år lyfts ofta som ett gott exempel på hur en ansvarstagande förvaltning lyckats rädda en art på randen av utrotning. Samtidigt ökar återigen fiskekvoterna på blåfenad tonfisk i atlanten, och Sveriges grannländer bygger upp sin tonfiskflotta. Varje sensommar kommer den blåfenade tonfisken till Västerhavet och Östersjön för att leta mat.

Det är framför allt näbbgädda, makrill och sill som lockar. Resten av året turnerar den över världshaven och hinner simma utanför Kanadas kust, via Afrika och Medelhavet innan den kommer till oss. Den här veckan är forskare från Sveriges lantbruksuniversitet till sjöss i Skagerack, mellan Lysekil och Skagen, för att leta efter dem. På många sätt är det den ultimata fisken. Den är designad för att simma långt och snabbt.

Om det behövs kan den komma upp i hastigheter på 50—70 kilometer timmen. Den klarar också av att vandra i flera månader utan att stanna, säger Gustav Hellström. Han är forskare i fiskbiologi på institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Han och hans kollegor är till sjöss för att sätta sändare på tonfisken för att lära sig mer om arten. Det tar bara två minuter att märka fisken, så det är en kort interaktion, men det är en ynnest att komma så nära, säger han.

Den blåfenade tonfisken är något av ett mysterium.

Blåfenad tonfisk vikt – Vi har genomfört den här märkningen under 4 tidigare år för att försöka förstå oss på dessa återvändande havets giganter, inte för att utveckla ett fiske.

Fiska tonfisk norge Den blåfenade tonfisken är fredad och inget svenskt riktat fiske får bedrivas efter den.

Blåfenad tonfisk rekord Blåfenad tonfisk jagar i flock, och flockens medlemmar samarbetar för att tränga ihop stim av mindre fiskar så att de blir mer lättfångade.

Länge fanns det ganska gott om tonfisk i svenska vatten, men på talet försvann den, mest troligt på grund av överfiske. Tack vare rejäla kvotsänkningar år och kunde bestånden återhämta sig. Vi har fått en andra chans, säger Gustav Hellström. Dagens bestånd beskriver han som skört. Forskarna märker tonfiskarna för att studera hur de rör sig och hur många som fortfarande fiskas upp. De är också intresserade av fiskens vandringskorridorer.

Det är viktigt att förstå de här motorvägarna som säkert andra arter också använder. Hajar, till exempel. Syftet med forskningen är att hjälpa till att bevara tonfiskbeståndet, men Gustav Hellström konstaterar att metoden som används för att märka stora fiskar kan se lite brutal ut. Metoden har utvecklats av nordamerikanska forskare och har använts på tonfisk sedan talet. Man ser att den märkta fisken har mycket hög överlevnad, tillväxer och deltar i lek, vilket är indikationer på att påverkan är ringa.

All typ av forskning på högre djur, inklusive fiskar, måste alltid prövas i djurförsöksetiska nämnder där ingreppet vägs mot forskningsnyttan, säger han. Som mest har de märkta tonfiskarna vägt uppemot kilo. Eftersom de fortfarande växer räknar Gustav Hellström med att de kommer att bli större och större för varje år. Han hoppas också på att hitta mindre tonfisk. Det är i så fall ett kvitto på att också yngre fiskar lyckats ta sig hela vägen hit.

Det var en game changer att låta beståndet växa på sig, men det är ett bra exempel på att det kan gå snabbt om man gör rätt. Journalistik grundad på vetenskap och fakta på fof. Ingen bindningstid.

SLU-forskning ska hjälpa den blåfenade tonfisken

För första gången på mer än 50 år har sportfiskare fått lov att fånga blåfenad tonfisk i svenska vatten. Fisket sker på uppdrag av forskare, som vill ta reda på varför tonfisken plötsligt har återvänt. I en grotta i Östtimor har krokar tillverkade av snäckskal hittats tillsammans med benrester från stora djupsimmande rovfiskar som tonfisk och trevally. Efter en halvtimmes fiske på Böchers bank i Kattegatt vinschar undersökningsfartyget Argos upp trålen.

Sändare ger kunskap om blåfenad tonfisk i Skagerrak

Hur kan vi som konsumenter äta oss till friskare svenska hav? Det kan vi nästan inte alls, enligt en ny rapport från Havsmiljöinstitutet. Det stora ansvaret ligger hos politikerna. Fiskodling på land hyllas ofta som hållbart medan odling i sjöar och hav stämplas som dåligt. Nu vill forskare nyansera bilden. Besök labbet på Naturhistoriska där skelett från djurkadaver renas — med hjälp av köttätande skalbaggar.

En av de tio viktigaste insikterna inför klimatmötet COP29 sticker ut. Renare luft är bra för hälsan men dåligt för klimatet, vars läge är akut. Går det att återskapa ödelagd regnskog?