Skådespelare i innan vi dör
SVT:s ”Innan vi dör” är ännu en suverän svensk kriminalserie som både är spännande och djupt engagerande. Ensemblen, men också det otroligt välskrivna och mångbottnade manuset, lyfter detta drama till riktigt höga höjder. Även om början har en rätt lång startsträcka och slutet kan tyckas vara en aning forcerat så är detta en produktion av absolut bästa slag. Den svenska kriminalaren "Innan vi dör" har tagit Sverige med storm.
Den första säsongen följer polisen Hanna som leder utredningen av en försvunnen kollega, samtidigt som hennes son Christian infiltrerar en ökänd gangsterfamilj. I säsong två, som nu finns att se på Viaplay, är Hanna på jakt efter en läcka på stationen och Christian tar sig an sitt största infiltreringsjobb hittills. Under Nordic Entertainment Groups vårpresentation på Bio Rigoletto i Stockholm fick Filmtopps redaktör Axel Diedrichs intervjua de två huvudrollsinnehavarna Marie Richardson och Adam Pålsson för att ställa dem frågar om den andra säsongen.
Den har en viss handsvettsfaktor. Avsnitten är svåra att titta på , men man kan inte riktigt låta bli. Många säger till mig på stan "låt det inte bli en säsong till, för jag klarar inte mer! Adam och Marie kände redan under slutet av säsong 1 att det fanns mycket kvar att berätta om den intrig-smockade storyn. Det känns nästan omöjligt att de ska kunna nå varandra igen. Om du frågar mig skulle det kunna bli en spännande tredje säsong, säger Adam.
Bra välskrivna scener där de tvingas göra saker ihop.
Marie Richardson: ”Vi kanske gör slut i stundens hetta”
Samarbetet mellan två personer som har en konflikt är intressant, säger Marie. Det känns aldrig som att Hanna och Christian har det riktigt bra tillsammans, förutom i kortare perioder när fungerar arbetsmässigt. Kände ni att författarna tog manuset till säsong 2 i den riktning ni själva ville? Jag recenserar inte manuset, säger Adam. Och man kan ha synpunkter som förhoppningsvis är välkomna. Marie berättar att hon var tveksam när hon först läste manuset.
Men det blev mycket bättre än jag befarade. Nu ska vi inte spoila för mycket, men jag tror de flesta som ser säsongen förstår vilka linjer jag syftar på. I säsong två glider Blanca och Christian ifrån varandra mer och mer. En utveckling som svider för Adam. Jag är glad att det bara är fiktion. Adam måste bryta för att kila iväg och hämta barnen på dagis. Marie sitter kvar och fortsätter intervjun.
Hur var det att göra en uppföljare på en serie med så enorma förväntningar? Även om man jobbat på ett projekt i ett år, så vet man inte riktigt vad resultatet blir. Nej, ingen av oss kunde förutspå att den skulle bli så fruktansvärt hyllad. När vi då skulle göra en tvåa, så fanns förstås ett visst tvivel — vad ska vi göra av den här historien? Men när Marie väl fick grundstoryn till säsong två presenterad för sig kändes det genast lockande att fortsätta.
Hon delar med sig av tjusningen med att som skådespelare få återvända till sin karaktär. Tittaren behöver heller inte ha lika mycket text och information som när man sätter upp allt, så man kan spela med färre repliker och mer kroppsspråk. Det känns som att Hanna, precis som Christian, håller på att tappa fotfästet och passerar flera gränser hon inte hade gjort när vi först lärde känna henne. Triggade den karaktärsutvecklingen igång dig?
Hon har knappt sovit sedan säsong ett slutade, har blivit mer besatt och bipolär. Hon har bott i sin bil och blivit på gränsen till knäpp. Det känns jävligt roligt att hon är mer ångestdriven. Det är inte många kvinnor i sextioårsåldern som får vara det på film.
Det kändes som att det förändrar dynamiken mellan Hanna och Björn. Det har varit väldigt roligt att arbeta med Magnus och utveckla vår karaktärskemi.
SANDRA REDLAFF
Men jag ska ringa honom nu och bjuda på en öl. Finns det andra linjer du gillar extra mycket med säsong två, som kanske inte nödvändigtvis är Hannas? Det var kul med nya karaktärer med komplicerade porträtt. Skulle vi göra en tredje säsong, vill jag se att mor och son tvingas arbeta ihop, jag tycker att det finns något där att hämta som inte är färdigt.