Illamående kärlkramp
Kärlkramp eller angina pectoris är smärtor eller obehag i bröstet som orsakas av syrebrist i delar av hjärtmuskeln. Syrebristen beror på fettinlagringar på insidan av kranskärlen som har lett till att kärlen blivit trånga och därmed ger minskat blodflöde till delar av hjärtat. Kärlkramp beror ofta på förträngningar i hjärtats kranskärl, de blodkärl som förser hjärtat med syre.
Blodflödet till hjärtat blir nedsatt. Vanliga symtom är tryck i bröstet vid ansträngning. Smärtan kan vara mycket stark och stråla ut i armar, halsen eller ryggen. Kärlkramp beror vanligtvis på en förträngning i hjärtats kranskärl, de blodkärl som förser hjärtat med syre, vilket leder till att blodflödet till hjärtat blir nedsatt. Förträngningen orsakas av åderförfettning.
Vad är kärlkramp och varför drabbas man?
Klaffsjukdom som aortastenos men även takyarytmier och grav anemi är andra exempel på medicinska tillstånd som kan leda till kärlkramp. Åderförfettningen innebär att blodfetter och blodkroppar har lagrats i den inre kärlväggen under en längre tid. För att detta ska vara möjligt krävs någon liten skada på den inre kärlväggen. Skadan på kärlväggen kan uppstå av till exempel högt blodtryck. Rökning och höga blodfetter anses vara de två största enskilda riskfaktorerna för att drabbas av angina pectoris.
Kärlkramp indelas i två kategorier. Den kan antingen vara stabil eller instabil. Stabil kärlkramp kännetecknas av att den håller sig oförändrad under en längre tid. Tillståndet uppstår när en bestående åderförkalkning i ett blodkärl gör det svårt för blodet att rinna fritt. Kärlet har helt enkelt blivit för trångt för att leverera tillräckligt med syre till hjärtmuskeln.
Kärlkramp - en av de vanligaste sjukdomarna
Instabil kärlkramp innebär en försämring av tidigare stabil kärlkramp eller nytillkomna besvär. Instabil kärlkramp är ett allvarligt varningstecken och ofta ett förstadium till hjärtinfarkt. Det gör att det lättare kan spricka. Om det spricker så frisätts substanser ut i kranskärlet som kan sätta igång kroppens blodlevringssystem. Då kan det bildas en blodpropp som helt kan sätta igen kärlet och därigenom orsaka en hjärtinfarkt.
I mer sällsynta fall kan kärlkramp bero på en krampaktig sammandragning i ett kranskärl utan tidigare förträngningar. Symtomen kan vara över efter några minuter eller fortsätta som ett långvarigt molande. Det är ett speciellt blodprov som heter Troponin som kan visa på instabil kärlkramp eller mindre hjärtinfarkt. Blodprover kan även visa på blodbrist, diabetes, förhöjda blodfetter, njursjukdom eller hjärtsvikt. Vidare kan det behövas arbetsprov på motionscykel eller löpband tillsammans med EKG, eventuell kranskärlsröntgen, ultraljud på hjärtat, så kallade ekokardiografi och magnetkameraröntgen.
Man ger ofta läkemedel som syftar till att minska påfrestningarna på hjärtat och öka blodflödet i kranskärlen. Ett annat syfte är att minska risken för allvarliga hjärt-kärlbesvär i framtiden, främst hjärtinfarkt.. Men även förändring av levnadsvanor kan påverka utvecklingen av kärlkramp. Om läkemedelsbehandling inte räcker för att vidga kranskärlen, kan man göra ett operativt ingrepp. Vanligast är att man gör ballongvidgning, PCI , för att vidga kärlförträngningen.
Finns det flera eller på annat sätt svåråtkomliga förträngningar kan man istället göra en kranskärls- eller bypassoperation. Vid denna operation tar man blodådror från andra delar av kroppen som man syr fast från stora kroppspulsådern till kranskärlen nedanför förträngningarna. På så sätt skapas en ny kanal som gör att blodet kan ledas förbi förträngningarna. Det finns de som har blodfettsrubbningar med för höga kolesterolvärden på grund av ärftliga faktorer.
Men de flesta kan påverka sina värden med olika levnadsvaneförändringar som motion, rökstopp och bra kost. Höga halter av det skadliga kolesterolet LDL ökar risken för åderförfettning. Utan ändrade levnadsvanor kan värdet av läkemedelsbehandling och kirurgiska ingrepp vara begränsat. Det är oftast lättare att lägga till nya, hälsosamma vanor som att börja motionera och äta nyttigare och därefter ta tag i de vanor som du bör avstå ifrån.
De egna, påverkbara riskfaktorerna bör ses över för att minska risken för att insjukna i kranskärlssjukdom. Försök hitta motivationen till förändring genom att tänka på dina egna personliga och långsiktiga skäl till varför du vill göra förändringar. Uppmuntra gärna dina närstående att dela dina levnadsvanor, det kan ge bra stöd. De viktigaste delarna är en tidig start av eftervården och en individuellt anpassad målsättning med fem delmål för:.
Peter Vasko, hjärtläkare. Läs mer om Peter Vasko på Swedeheart.