Böja adjektivet rädd

Räddt Adjektiv och t-ord går inte alltid ihop.

Går att böja korsord Adverbformen är också tänkbar men brukar inte heller användas: Han skrek rätt (sättsadverbial i en objektsbetydelse), alternativt: Han skrek räddhågset eller Han skrek rädd (det sista ett adjektiv i subjektsbetydelse).

Böj rädd Det går emot de flestas språkkänsla att skriva eller säga ”ett rätt barn”, även om det enligt vårt språksystem är fullt möjligt att böja adjektiven så här.

Attributivt adjektiv i obestämd eller bestämd form Learn with flashcards, games, and more — for free. Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper, som stor eller grön , eller tillstånd, som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat ofta ett substantiv är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa som även finns i många andra varianter är: Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.

Själva ordet adjektiv kommer av latinets adjectivum av adjicere , tillägga'. Adjektiv är en ordklass som beskriver andra ord. Dessa av adjektiv beskrivna ord är i princip alltid substantiv ; ytterst sällsynt kan adjektiv förekomma utan substantiv i bisatser. Det är även så att svenska adjektiv böjs i förhållande till substantiven. Som "en stor byggnad" men "ett stort hus" och även i plural , "de stora husen".

Adjektivens beskrivande sker ofta även på ett jämförande sätt, s. Komparering innebär en form av graderad jämförelse av adjektivet som beskriver substantivet. I urindoeuropeiska komparerades adjektiven med ändelser, på svenska används ändelserna "-are" och "-ast". Till exempel " fin, finare, finast " och " grön, grönare, grönast ". I urgermansk tid fick några adjektiv böjningsformer med omljud , exempelvis "stor", "större", "störst".

Artiklar eller betraktelser från läsarna

I vulgärlatin började de urindoeuropeiska böjningsmönstren glömmas bort och man satte istället ett måttsord framför adjektivet. I de romanska språken är det numera endast enstaka adjektiv som böjs med ändelser, exempelvis orden för "mer" och "mindre" som ju i sin tur kan komparerar andra adjektiv. När svenska lånat in latinska adjektiv har man oftast böjt dem enligt vulgärlatinsk modell, d.

Som i " irriterande, mer irriterande, mest irriterande " och " komplicerad, mer komplicerad, mest komplicerad ". Ett specialfall är när man låter bli att komparera och istället använder ett annat ord för att markera egenskapen. I analogi med tyska "alt-älter-ältesten" skulle man kunna tänka sig en svensk komparativ "ald-äldre-äldst". Att det inte blivit så kan bero på för stor likhet med ordet "allt", man har därför i stället använt participet "gammal" så mycket att svenskar numera ser "gammal-äldre-äldst" som ett paradigm.

Adjektiven har i svenskan tre huvudfunktioner, där de båda vanligaste är bestämningar till substantiv , antingen som 1 attribut till huvudordet i nominalfras eller som 2 predikativ till nominalfras. I dessa båda funktioner kongruensböjs adjektiven, i första fallet efter huvudordet i obestämda nominalfraser, i det andra fallet efter hela nominalfrasen. Adjektiven kan också med neutrumsuffixet -t användas som 3 adverbial , det vill säga som bestämning till verb.

I vissa grammatikor klassificeras då adjektivet som ett adverb. Dessutom kan adjektiv användas i en fjärde och mer sällan förekommande funktion, som huvudord i nominalfras som saknar substantiviskt huvudord: De gamla stannade hemma. Det är inte helt oproblematiskt att avgränsa adjektiven mot andra ordklasser, särskilt inte adjektivistiska pronomen och adverb.

Noveller eller berättelser från läsarna

Adjektiven är bestämningar till huvudord eller hela nominalfraser , och ett särskiljande drag hos adjektiven är att de kongruensböjs efter sitt huvudord vilket inte gäller adverben :. Med suffixet -t kan adjektiv också användas som adverb , det vill säga som bestämning till ett verb. I vissa grammatikor klassificeras ordet då som adverb, men enligt Svenska Akademiens grammatik är det fortfarande ett adjektiv. Om adjektiv används som adverb kongruensböjs de inte efter nominalfrasens huvudord:.

Adjektiv är en "öppen ordklass", vilket betyder att nya adjektiv ständigt tillkommer i språket. Nya adjektiv bildas främst genom sammansättningar och avledningar se nedan , men också genom inlån från andra språk och slang. Två exempel på adjektiv som hamnat på Språkrådets nyordlistor under talet är "kreddig" ansedd och "promotiv" främjande. Adjektiv kan bildas genom sammansättning av substantiv och ett adjektiv:.

Adjektiv kan bildas genom avledning med ett prefix eller suffix. Bildningar med prefix är ofta negationer av andra adjektiv:. Svenskan innehåller ett stort antal suffix som används för att bilda adjektiv av substantiv, till exempel -ig , -isk och -ad :. Adjektiv kan även bildas av verb, till exempel med suffixen -bar , -sam och -sk :. Adjektivorden kan även användas som utgångspunkt vid bildning av adverb , vanligen med avledningsändelser som -en , -ligen eller -vis.

Däremot är vissa adjektiv helt oböjliga, bland annat alla adjektiv som slutar på obetonad vokal :. Kongruensböjning innebär i modern svenska att ett adjektiv som är attribut till ett huvudord böjs för att "passa ihop", eller vara kongruent med sitt huvudord. På svenska böjs adjektiv efter huvudordets genus , numerus , species och sexus.