Biverkningar av antidepressiva medel
Följande är några vanliga biverkningar av antidepressiva läkemedel: Sämre reaktionsförmåga – Även depression har påvisat negativa effekter på reaktionsförmågan. Det är därför möjligt att denna biverkning inte är så betydande som man tidigare trott. Antidepressiva läkemedel , i singular även antidepressivum , är en grupp psykoterapeutiska läkemedel som huvudsakligen används mot depression och dystymi. Egentligen bryter en sådan indelning mot en grundläggande princip för klassificering - nämligen att man ska klassificera efter en och samma princip.
Det händer att personer som slutar med antidepressiva drabbas av abstinenssyndrom från antidepressiva substanser. Tidigare användes också begreppet tymoleptika. Numera räknas antidepressiva som en undergrupp till psykoanaleptika. Forskningen är motstridig gällande huruvida antidepressiva medel är effektiva mot depression och har funnit både för [ 1 ] och nackdelar. Bland annat en studie från visade att de vanligast förskrivna antidepressiva medlen enbart var något effektivare än placebo under korttidsbehandling för vuxna med egentlig depression.
Opium [ 12 ] och johannesört [ 13 ] har traditionellt använts för behandling av depression men de antidepressiva läkemedlens moderna historia började med isoniazid. Det var bara de patienter vars utsikter för tillfrisknande var dåliga som behandlades, men deras tillstånd förbättrades avsevärt av behandlingen. Selikoff och Robitzek noterade en "obetydlig allmän stimulering". Patienterna visade en återuppväckt vigör som förvisso vid några tillfällen ledde till disciplinära problem" [ 14 ] Historien om den lovande behandlingen som var ett resultat av forskningen på Sea View Hospital blev mycket omskriven i pressen.
Året därpå rapporterade han med kollegan Harry Salzer att isoniazid hade förbättrat depressionstillståndet hos två tredjedelar av patientgruppen. Samtidigt myntade de termen antidepressivum för att beskriva dess verkan. En liknande historia utspelade sig i Paris , där Jean Delay, psykiatriansvarig på Sainte-Anne-sjukhuset, fick höra om isoniazids bieffekter av sina lungläkarkollegor på Cochin-sjukhuset.
De antidepressiva verkningsmekanismerna hos isoniazid är inte helt klargjorda, men det spekuleras i att effekten beror på att det hämmar diaminoxidas kombinerat med en svagare hämning av monoaminoxidas A. Tuberkulosläkemedlet iproniazid utvärderades av Selikoff och Robitzek samtidigt som isoniazid och rapporterades ha högre "psykostimulant" effekt även om det var på bekostnad av en högre toxicitet.
Efter isoniazidrapporterna släpptes avhandlingar av Jackson Smith, Gordon Kamman, George Crane och Frank Ayd som beskrev psykiatrisk användning av iproniazid, och Ernst Zeller gjorde upptäckten att iproniazid fungerar som en potent monoaminoxidashämmare. Iproniazid betraktades som av ringa betydelse tills Nathan Kline, en inflytelserik och karismatisk forskningsansvarig på Rockland State Hospital, populariserade den som en "psychic energizer" för såväl fack- som lekmannapubliken i medicinsk som vanlig press.
Eftersom det inte gick att ta patent på isoniazid [ 15 ] hårdlanserade Roche i stället iproniazid i en stor marknadsföringskampanj som ett receptfritt läkemedel mot depression. I slutet av talet testade Ciba-Geigy en ny medicin på schizofreni - imipramin eller Tofranil. Effekten var dock dålig och en del patienter fick sina schizofrena symptom förvärrade. Men en grupp deprimerade, som också fått testa medicinen, blev i stället bättre.
Detta ledde till att imipramin inregistrerades som den första antidepressiva medicin som verkar genom att minska återuppsuget av signalsubstanser - främst serotonin och noradrenalin. Tofranil blev också det första i en grupp mediciner, som på grund av sin kemiska formel kallas tricykliska TCA. Rent kemiskt är den antiepileptiska medicinen karbamazepin Tegretol , Hermolepsin också tricyklisk, men brukar inte räknas till denna grupp.
Maprotilin Ludiomil har en annan kemisk uppbyggnad - s. Uppmärksamheten riktas mot hjärnans signalsubstanser , budbärare av signaler mellan celler. Den grupp av signalsubstanser som visar sig ha betydelse är de så kallade monoaminerna. Det finns tre viktiga monoaminer: serotonin , noradrenalin och dopamin. De första antidepressiva läkemedlen påverkade alla tre substanserna, de så kallade tricykliska antidepressiva: TCA.
Effekten var dock starkast på serotonin eller noradrenalin.
Läkemedelsbehandling vid lindrig till medelsvår depression
Länge trodde man att det var noradrenalinet som gav den antidepressiva effekten. Klomipramin visade sig dock ha starkast effekt på serotonin och har förutom antidepressiv verkan även effekt på tvångssyndrom och panikångest. Medlen var dessutom antikolinerga, dvs.
Detta anses ha bidragit till en antidepressiva effekten men gav å andra sidan biverkningar som muntorrhet. På äldre människor ledde den antikolinerga effekten ofta till förvirring. Medlen var dessutom toxiska och i många fall farliga för hjärtat hos äldre patienter.
12 viktiga fakta om antidepressiva mediciner
Men biverkningarna kunde också användas för andra syften. Både Tofranil imipramin och Tryptizol amitriptylin har varit inregistrerade som mediciner mot sängvätning hos barn. Idag används TCA inte i lika stor utsträckning som tidigare, men Tryptizol amitriptylin och i viss utsträckning Sensaval nortriptylin har fått en viss renässans då de också kan användas mot vissa smärttillstånd. De kemiska ämnena i imipramin, klomipramin, amitriptylin och lofepramin är s.
Som regel påverkar de i huvudsak signalsubstansen serotonin. Undantaget är lofepramin, som nästan enbart påverkar noradrenalin. I kroppen metabliseras de dock till s.