Yllebroderi korsstygn
Fritt yllebroderi på vadmal och linne. Du broderar med olika stygn på tät vävt ylletyg eller linne. En av de bästa sakerna med att ställa ut på Syfestivalen är att man träffar andra utställare. Då får man chansen att utbyta erfarenheter och beundra deras produkter. Förra året träffade jag på ett par personer från Föreningen Svenska Spetsar. De kom till vår monter och beundrade våra broderier. Hedwig Silén Hermanson som är lärare i knyppling köpte en materialsats till vår nåldyna med nio olika stygn.
I år träffades vi igen och nu hade Hedwig broderat och monterat nåldynan och dessutom knypplat en spets som var fäst runtom som en fin ram. Spetsen kallas för Bellmansudd och den är knypplad med åtta par, alltså 16 trådar. Hedwig har knypplat denna spets med det ullgarn som blev över när hon broderat färdigt. Ja, det är generöst med garn i den här materialsatsen. Vi tycker att när man väl har kommit igång och broderat nio stygn, så blir man säkert sugen på att brodera lite till och då är det bra att ha lite garn i närheten.
Hedwig, som kanske hellre knypplar, utnyttjade det överblivna garnet och knypplade en liten spets av det. Det är väldigt pedagogiskt att knyppla med flera färger för då ser man hur trådarna går i spetsen. Se hur de ljusgröna färgerna ligger närmast nåldynan och sedan hur varannan udd är blåare och varannan grönare. För att fullborda ulltemat fyllde Hedwig nåldynan med ull, och sedan tog med sig den till Fårfesten i Kil.
Där passade den bra förstås och så blev den ett fint exempel på hur man kan knyppla med ullgarn.
Yllebroderi
Detta kallar jag produktutveckling! Jag har aldrig träffat Annika Eklund. Vi har bara pratats vid på telefon. Första gången hon ringde mig var för ett drygt år sedan, bara några veckor efter att jag hade tagit över Brodera mera från Monica Zetterström. Hon presenterade sig och berättade att hon har broderat en hel del modeller på uppdrag av Monica och nu undrade hon om jag kanske hade något broderiuppdrag till henne.
Hon var sjukpensionär och bodde på Ekerö det var något med ryggen tror jag. Jag lovade att fundera på det och återkomma. Jag hade enormt mycket att göra den där första tiden och glömde förstås alltihop. Ett par veckor senare ringde Annika igen och undrade om jag hade tänkt på saken. Nu funderade jag lite och kom på att det fanns en yllebroderad kudde som Monica ville behålla själv. Jag frågade Annika om hon kunde tänka sig att brodera en kopia av den.
Det ville hon gärna. Vi tryckte mönster på kläde och skickade en materialsats till Annika och så glömde jag bort henne igen. Efter några månader, i februari tror jag det var, så ringde Annika. Kudden var färdig. Hon skickade broderiet till mig och det var helt underbart. På ungefär fem månader hade hon skapat en fantastisk skånsk bröllopskudde med broderi på rött kläde. Nu ville hon genast ha ett nytt uppdrag.
Jag hade insett att hon var en mycket skicklig yllebrodös så jag frågade om hon vill ha en riktig utmaning. Det ville hon, så nu tryckte vi upp ett gammalt mönster på natursvart kläde och plockade ihop mängder med garn och skickade till Ekerö. Sedan var det tyst därifrån några månader och jag tänkte att det kanske var ett för svårt projekt vi hade gett henne. I början av hösten hörde Annika av sig och behövde mer garn.
Hon beklagade sig då över att trycket på kudden inte var så bra och att färgerna inte stämde riktigt. Jag bad henne använda sin fantasi och göra en fri tolkning av mönstret.
Korsstygn – broderikit till kuddar, börser, bonader och dukar
För några veckor sedan ringde Annika igen. Det var sista gången vi talades vid. Hon var inlagd på S:t Görans sjukhus och de höll på att göra en massa undersökningar på henne. Hon hade haft problem med magen under sommaren och gått ner i vikt, men nu skulle allt ordna sig, trodde hon. Hon satt och broderade mellan undersökningarna och var nästan färdig med broderiet. Hon behövde tyg och band för monteringen.