Första flyktingkrisen
Sveriges asylpolitik sedan flyktingkrisen har inneburit stora förändringar i både lagstiftning och myndighetspraxis, som en följd av det exceptionellt stora antalet asylsökande i både Sverige och övriga Europa (flyktingkrisen). Sverige var ett av de länder i EU som tog emot flest asylsökande. [ 3].
Asyl – Wikipedia
Denna artikel bygger på siffror som Migrationsverket redovisat i sina årsberättelser eller som svar på direkta frågor. Med en större forskningsinsats skulle man kunna nå längre. Siffrorna i olika källor stämmer inte helt med varandra och presenteras därför i avrundad form. I bilaga A finns tabeller som visar hur siffrorna i texten räknats fram och vilka källor som använts.
Under sökte ungefär människor asyl i Sverige. Av dem kom 29 under det första halvåret, en siffra som låg något under halvårsgenomsnittet för åren — Från juli ökade antalet asylsökande från Mellanöstern och Afghanistan. Den enskilt största gruppen var syrier 51 personer och den näst största var de med afghanskt medborgarskap 41 personer. Den tredje största gruppen kom från Irak 20 personer och dessutom kom människor från bland annat Eritrea, Somalia och Iran.
Behandlingen av asylansökningarna tog flera år och först i juni presenterade Migrationsverket en sammanställning av resultatet [1]. Av dem som kom fick nästan 99 personer uppehållstillstånd. Drygt 84 av dem fick bifall i första instans, alltså Migrationsverket. Drygt 11 fick nej från Migrationsverket men beviljades uppehållstillstånd efter överklagan till migrationsdomstol. Drygt 3 personer fick avslag på sin asylansökan men fick sedan uppehållstillstånd via till exempel anknytning eller arbete, så kallat spårbyte.
Andelen bifall skiljde sig kraftig mellan olika nationaliteter. Drygt 60 procent av uppehållstillstånden var permanenta, medan resten var tillfälliga på antingen 3 år eller 13 månader. Syrien var världens minst fredliga land. Sedan pågick ett inbördeskrig mellan en rad olika grupperingar, med stor internationell inblandning. Under dödades nästan 49 människor [2] och den sammanlagda dödssiffran i kriget uppskattades i augusti till I juli beräknades över fyra miljoner syrier ha flytt till grannländerna, varav nästan hälften till Turkiet.
Ytterligare 7,6 miljoner levde som internflyktingar. Den humanitära katastrofen innebar bland annat att 70 procent av befolkningen saknade dricksvatten och en tredjedel led av matbrist. Alla stridande grupper har begått övergrepp mot civilbefolkningen []. Afghanistan är Asiens fattigaste land och ett av världens mest korrupta. Sedan har där ständigt varit krig med stor utländsk inblandning. De asylsökande från Afghanistan var den näst största gruppen av dem som kom till Sverige och de som fick vänta längst på sina besked.
Därför ägnar vi bokens avsnitt 3 åt en mer ingående presentation av situationen i Afghanistan. Irak var det tredje värst krigsdrabbade landet i världen. Regeringstrupperna, med internationellt stöd, bekämpade terroristorganisationen IS Daesh. Under andra halvåret dödades minst 3 civila i terrorbrott och krigshandlingar. I de områden som hölls av IS begicks systematiska övergrepp mot civilbefolkningen, på en nivå som av FN benämndes som krigsbrott, brott mot mänskligheten och möjligen folkmord.
Över kvinnor hölls som sexslavar av IS. Även regeringstrupperna och andra militära grupper begick övergrepp mot civila. I slutet av beräknades antalet internflyktingar till över 3,3 miljoner [3, 6]. Eritrea är en av världens hårdaste diktaturer med hård förföljelse mot oliktänkande. Rättssystemet är i praktiken styrt av regeringen och Internationella Rödakorskommittén ICRC och andra observatörer tillåts inte övervaka förhållandena i fängelserna.
Gränsen mellan de båda länderna är sedan dess föremål för ständig konflikt. Många unga män och kvinnor flyr från landet för att undvika värnplikt, som kan pågå i åratal [7, 8].
2.2. Vilka var 2015 års flyktingar – och hur gick det för dem?
Somalia är ett av de mest krigsdrabbade länderna i Afrika. Sedan pågår ett inbördeskrig mellan regeringen och ett antal islamistiska organisationer, där Al Shabab är den mest kända. Civilbefolkningen drabbades — av våld och övergrepp inte bara från upprorstrupperna utan också från både regeringstrupper och den afrikanska unionens styrkor som fanns i landet för att bekämpa Al Shabab. Den svaga regeringsmakten ledde till stor rättsosäkerhet och till maktstrider mellan olika klaner.
Landet drabbas regelbundet av torka med ständig matbrist som följd, vilket drabbar internflyktingarna värst. Kvinnors rättigheter är kraftigt begränsade och homosexuella handlingar straffbara.