Ljumskbråck kvinnor symtom
Ljumskbråck kan ge följande symptom för både barn och vuxna: Du ser eller känner en mjuk utbuktning under huden vid ljumskarna eller vid pungen. Det går att trycka tillbaka utbuktningen in i magen. Gunnar Rimbäck, med dr, överläkare; samtliga kirurgiska kliniken, Frölunda specialistsjukhus.
Ljumskbråck hos vuxna
Ljumskbråck är en mycket vanlig åkomma, och operation av ljumskbråck är i dag det mest frekventa ingreppet inom allmän kirurgi i Sverige. Uppfattningen om när och hur denna vanliga åkomma ska handläggas har ändrats något under senare år. Denna översiktsartikel sammanfattar hur vi i dag behandlar ljumskbråck hos vuxna. Ljumskbråck är 13 gånger vanligare hos män än hos kvinnor, och i Sverige utförs 92 procent av alla ljumskbråcksoperationer på män [2].
Femoralbråck är betydligt vanligare hos kvinnor än män; 25 procent av bråck i ljumskregionen hos kvinnor utgörs av femoralbråck, medan motsvarande andel hos män är endast 1 procent [2]. Livstidsprevalensen av operation för ljumskbråck beräknas till 27 procent för män och 3 procent för kvinnor [3]. Ljumskbråck kan indelas i kongenitala bråck och förvärvade bråck. De kongenitala bråcken beror på inkomplett slutning av processus vaginalis efter det att testikeln vandrat ner under fosterstadiet.
De förvärvade bråcken utvecklas i vuxen ålder och anses delvis bero på medfödd sämre bindvävskvalitet i ljumsken [4]. Ljumskbråck omfattar alla typer av bråck i ljumskregionen och innefattar såväl inguinalbråck som femoralbråck lårbråck. Inguinalbråck är lokaliserade ovanför inguinalligamentet och delas in i laterala indirekta , som kommer fram genom bukväggen genom inguinalkanalens inre öppning, och mediala direkta , som buktar fram genom en försvagad medial fascia transversalis i inguinalkanalens bakvägg.
Den anatomiska gränsen mellan laterala och mediala bråck utgörs av epigastrica-kärlen. Femoralbråck löper genom femoralkanalen medialt om vena femoralis och mynnar distalt om inguinalligamentet.
Ljumskbråck – vuxna
Ofta är det kliniskt svårt att skilja femoralbråck från inguinalbråck, eftersom öppningarna i bukväggen ligger så nära varandra. Femoralbråck har högst inklämningsrisk av alla bråck. Detta beror på de oeftergivliga strukturerna mot femoralkanalen och att kanalen ofta är påfallande smal. Femoralbråck är ofta små och kan vara svåra att upptäcka. Första manifestationen är relativt ofta inklämning med dess symtom. Om en regelrätt ileusbild utvecklas, dominerar ofta de allmänna, sekundära symtomen mer än de lokala, varför själva orsaken till det allvarliga tillståndet — inklämt bråck — kan missas.
Vid alla ileustillstånd ska ljumskarna därför alltid undersökas noggrant. Kvinnor har 3 gånger högre mortalitet inom 30 dagar efter ljumskbråcksoperation än män [5]. Detta beror på den hos kvinnor höga andelen femoralbråck som kräver akut operation; femoralbråck har 7 gånger så hög inklämningsrisk som inguinalbråck [6]. Det är därför viktigt att kvinnor med bråck i ljumskregionen snabbt kommer till operation efter ställd diagnos.
Gravida med icke-akuta bråck bör dock behandlas konservativt till efter förlossningen. Multipla graviditeter leder till ökad risk för ljumskbråck [7]. Under graviditeten kan varicer förekomma längs ligamentum rotundum i ljumsken, och detta kan misstolkas som ett regelrätt ljumskbråck. Varicerna försvinner som regel spontant inom 2 månader efter förlossningen. Man kan ha ett ljumskbråck helt utan symtom, och besvären kan variera från lätt obehag till kraftig smärta.
Svår smärta som inte går över talar för inklämning och hotande cirkulationspåverkan. När bråcket blivit palpabelt har bråckporten vidgats, och inte sällan minskar besvären efter detta. Det vanligaste debutsymtomet är att patienten noterar en knöl i ljumsken. Det typiska ljumskbråcket är lätt att diagnostisera och framträder som en resistens i stående och som försvinner i liggande eller vid tryck mot bråcket.
Mindre bråck kan vara svåra att känna och palperas då lättast med patienten i stående. Att försöka differentiera mellan laterala och mediala bråck är svårt och har ingen klinisk betydelse. Däremot är det viktigt att försöka diagnostisera ett femoralbråck, som således mynnar nedom inguinalligamentet. Om klinisk undersökning inte kan påvisa ett misstänkt ljumskbråck, anses herniografi som den säkraste metoden att fastställa diagnosen.
Under genomlysning sprutas kontrastvätska in i bukhålan och kan visualisera en befintlig bråcksäck. Herniografi kan ge falskt negativt svar om endast fett hernierar genom inguinalkanalens inre öppning. DT-undersökning av bukvägg under Valsalvas manöver eller MR-undersökning kan användas, varvid även differentialdiagnoser kan uteslutas eller verifieras. Ultraljud kan överdiagnostisera förekomst av ljumskbråck, varför ultraljudssvar ska tolkas med viss försiktighet.
En resistens i ljumsken som försvinner i liggande eller som kan reponeras är att betrakta som ett ljumskbråck. Det kan då röra sig om ett irreponibelt bråck, men diagnosen kan behöva säkerställas med någon röntgenologisk metod.