Psykoser av droger
Vad är en psykos och varför uppkommer den?
Missbruk av ämnen som alkohol, droger och droger kan också orsaka organisk psykos, som kan försvinna om den ursprungliga sjukdomen behandlas. Organiska psykoser kännetecknas av ett förvirrande tillstånd i de mest transienta fallen och av en personlighet som genomgår destruktion i kroniska fall. Psykos från grekiska ψυχή "psyke", för själ eller liv [ 2 ] , och -οσις "-osis", för abnormalt tillstånd , innebär en nedsättning av förmågan att skilja på verklighet och fantasi.
Några sjukdomar som definitionsmässigt innefattar åtminstone episoder av psykos är schizofreni och schizoaffektivt syndrom medan vanföreställningssyndrom innebär att psykos föreligger så länge vanföreställningen kvarstår. En manisk episod vid bipolär sjukdom och svåra depressioner kan omfatta psykotiska symtom. De psykotiska symtomen omfattar definitionsmässigt hallucinos, vanföreställningar, desorganiserat tankeliv och desorganiserat beteende.
Vid kronisk psykossjukdom förekommer även negativa symtom, det vill säga funktionsförluster, som kan omfatta oförmåga att initiera målinriktad aktivitet och glädjelöshet. Psykos är skiljt från konfusion eller förvirring. Det innebär att en person som genomgår en psykos mycket väl kan vara fullt orienterad till tid, rum och person. Till psykosen hör en upplösning av egot och jagfunktionerna och svår nedsättning i prövningen av verkligheten.
En konsekvens av detta kan vara ett ovanligt eller bisarrt beteende , inadekvata affekter , samt svårigheter att genomföra sociala interaktioner och en svårighet att fullfölja aktiviteter kombinerade med vardagligt liv. Psykosen innebär ett förändrat medvetandetillstånd , samt att en tidigare erhållen tankefunktion satts ur spel. Psykoser kan vara akuta eller persistenta varaktiga och integrerade i personligheten.
Två andra vanliga typer av psykoser är drogutlösta psykoser och organiska psykoser , vilka antingen orsakas av främmande substanser i kroppen eller en kroppslig sjukdom, som exempelvis hjärntumör. Psykos och neuros är sedan psykiatrins födelse på talet en fundamental dikotomi vad beträffar diagnos av patologiska psykiska tillstånd. Ordet "psykos" myntades av Ernst von Feuchtersleben i Lehrbuch der ärztlichen Seelenkunde för ett abnormt psykiskt tillstånd och mentalsjukdom där hela personligheten var påverkad.
När "neuros" hade myntats för mentalsjukdomar som antogs bero på sjuka nerver, myntades "psykos" för mentalsjukdomar som ansågs bero på psyket. Psykos definierades av denne som manier samt melankolier med ångest , vanföreställningar och konvulsioner. Till skillnad från neuroser vilka ansågs bero på sjuka nerver , betraktade von Feuchterslebens anhängare psykoser som sjuka medvetanden utan kroppslig orsak, ett synsätt som fortfor till omkring år Ett parallellt synsätt på psykoser, i Flemmings efterföljd, var att de var psykoneuroser, eftersom de ansågs bero på problem i nervsystemet.
Med dessa två forskare uppstod en konflikt i förklaringen av psykosernas etiologi, huruvida de primärt var psykiska som namnet anger eller fysiska. Med Sigmund Freud vid psykoanalysens intåg blev synsättet vedertaget att psykoser har en åtminstone delvis somatisk etiologi och neuroser en psykisk därför behandlades neuroser men inte psykoser med psykoterapi. Dock har sedan talet funnits en distinktion mellan funktionella och symtomatiska psykoser, där funktionell psykos betecknar en psykos som inte uteslutande har fysiska orsaker; i modern terminologi skiljs mellan funktionella psykoser som inte har någon påvisbar kroppslig orsak och organiska psykoser som är komplikationer till kroppslig sjukdom.
Med Alois Alzheimer fastlades synsättet att funktionella psykoser innefattar bl. Sigmund Freud definierade sådana psykoser som konflikter mellan jaget och omvärlden.
Substansrelaterade störningar
En markant distinktion började göra sig gällande mellan neuros och psykos under talet, underblåst av det politiska klimatet, då personer med funktionella psykoser utsattes för massmord i Nazityskland, [ 4 ] och i flera andra länder tvångssteriliserades. Psykos infördes som diagnos med ICD-5 för manodepressivitet vid sidan av schizofreni, för att vid ICD-6 vara en huvudkategori för psykiska sjukdomar.
Under perioder hade personlighetsstörningar innefattats än i psykoserna i synnerhet psykopati , än i neuroserna. Karl Jaspers inräknade tre former av funktionella psykoser: epilepsi , schizofreni med undergrupper och mano-depressiv sjukdom. Därmed fastlades synsättet att personlighetsstörningar snarare påminde om neuroser än psykoser. Synsättet infördes i ICD-8 och ICD-9 , där psykoser och neuroser utgör de två huvudgrupperna av mentalsjukdomarna, och personlighetsstörningar räknas som neuroser.
Till de organiska psykoserna fördes drogutlösta psykoser , demens och andra psykiska störningar som beror på fysiska sjukdomar, och till de övriga psykoserna fördes schizofreni, episodiska humörstörningar, paranoia och psykoser som uppkommer under barndomen. Med ICD togs dikotomin mellan neuros och psykos bort, och termerna har bara behållits i beskrivningen av vissa diagnoser. Psykos är därmed inte längre en psykiatrisk diagnos , utan en term för ett psykiskt tillstånd.
ICD definierar psykoser som förekomsten av hallucinationer, vanföreställningar, eller ett visst antal allvarliga abnormaliteter såsom att vara hyperexhalterad och hyperaktiv, ha markerad psykomotorisk retardering och katatont betéende. Funktionella psykoser bryter oftast ut i övergången mellan barndom och vuxenliv, i åldersintervallet år. I vissa fall är stressen större, till exempel vid akut psykos.
En funktionell psykos kan framkallas av en akut förändring i livssituationen, till exempel då någon närstående dör, en allvarlig olycka inträffar, livssituationen förändras radikalt exempelvis vid ett barns födelse, i samband med att den nyförlöstas mjölk börjar rinna till, vid skilsmässa eller genom olika demenssjukdomar. Stressutlösta psykoser har en god prognos. Affektiva störningar kan övergå i psykoser, där psykosen då betecknar en allvarligare grad av sjukdomen psykotisk depression och bipolär sjukdom med psykotiska inslag.
I ungefär en förlossning per drabbas modern av postpartumpsykos , en mycket allvarlig störning som kräver akut psykiatrisk vård. De drabbade har ofta sedan tidigare en affektiv störning som de vårdats för. I dessa fall verkar psykosen triggas igång av förlossningen. Förändringar i dopaminaktiviteten i basala ganglierna , putamen och prefrontalcortex är så utbredda att all antipsykotisk medicin innehåller antagonister mot dopaminreceptorer av klassen D2.
Vid kronisk psykos är hjärnan och den grå hjärnsubstansen kraftigt förminskade. Komplexa genetiska betingelser med flera involverade gener, ligger bakom flera sorters psykoser, som också ofta hänger samman med övervikt och glukosintolerans. Medfödda betingelser för schizofreni och andra psykossjukdomar innefattar genetisk predisposition , låg födelsevikt , blödningar under graviditetens senare del, samt att vara född på vintern.