Vad är ålekråka
Kopplingen finns även i det svenska uttrycket ålekråka, vilket är ett gammalt uttryck för storskarv som ibland används än idag. Men liknelsen förekommer även i helt andra kulturer och språk. Storskarv Phalacrocorax carbo är en fågel inom familjen skarvar. Skarvarnas närmsta släktingar utgörs av fregattfåglar , sulor och ormhalsfåglar. Storskarven förekommer på alla världens kontinenter utom Antarktis och Sydamerika och förekommer både vid kusten och i inlandet.
Den delas upp i en mängd underarter , däribland P. Vissa populationer av storskarv, främst de nordligaste är flyttfåglar , andra populationer drar sig bara undan is och hårt väder medan vissa är stannfåglar. Storskarven är en stor, ganska långhalsad fågel som i adult dräkt är svartglänsande. Den har en rak näbb och vid näbbroten en liten fjäderlös hakpåse.
Vad är arrak?
Storskarven delar ett antal karaktäristiska drag med andra arter inom familjen. Bland annat är dess fjäderdräkt inte helt vattenavstötande vilket underlättar när den dyker och den är en utmärkt simmare som kan stanna under vatten långa stunder för att födosöka. För att torka sätter den sig med utbredda vingar och stödjer kroppen på den styva stjärten. Storskarven lever både vid salt, bräckt och sött vatten. Den lever till största delen av fisk men tar även kräftdjur , groddjur , blötdjur och fågelungar.
Den födosöker främst utmed botten, oftast i grundare vatten.
Fåglar vid havet 6
Storskarven häckar oftast i kolonier , inte sällan tillsammans med andra fågelarter. Boet byggs av tång och pinnar och placeras på branta klippavsatser eller i träd. Den lägger i genomsnitt 4— 5 ägg per år och ruvning och uppfödning sköts gemensamt av föräldrarna. Skarvarnas spillning består till stor del av frätande ammoniak , vilket gör det svårt för växtligheten i närheten av skarvkolonin att klara sig. Skarvkolonier tar därför ofta helt över små öar vilket lokalt kan få stora konsekvenser.
Dessa öar utmärks av döda träd och brist på annan växtlighet. Om skarvarna försvinner omvandlas ammoniaken till nitrat vilket fungerar som gödsel och ön återfår snabbt sin växtlighet. Storskarv har ett mycket stort utbredningsområde och IUCN uppskattar att den globala populationen förmodligen ökar. På vissa platser har den varit en illa ansedd fågel eftersom den ansetts vara ett skadedjur, vara en konkurrent om fisken, förstöra öar och fiskeredskap, och ha ett obehagligt utseende.
Studier har dock visat att arten har liten effekt på fiskbestånd och minskade fiskpopulationer har inte har kunnat observeras där storskarvar nyetablerat sig. Det råder dock inte konsensus kring fågelns påverkan på fiskbestånd. Arten har på flera platser systematiskt förföljts och exempelvis utrotades den från Sverige i slutet av talet. Arten har återhämtat sig och under senare delen av talet ökade skarvpopulationen i Sverige och Danmark mycket snabbt, men denna utveckling har nu stannat av.
Den adulta storskarven är cirka 80—95 centimeter lång, har ett vingspann på — centimeter och väger ungefär 2,5 kilo. Hanen är något större än honan. Den har en lång grå näbb , som är gul längst in vid näbbroten och vars överdel är nedböjd i en hake över underdelens spets. Detta är en mycket liten hakpåse som alla pelikanfåglar har, men som är mycket mer framträdande hos pelikaner och tropikfåglar. Storskarven har vidare proportionerligt korta vingar och en mycket styv avrundad stjärt.
Den har korta ben som sitter långt bak på kroppen och de mörka fötterna har simhud mellan alla fyra tår.
Bakklon är lång och vänd inåt. Mellanklon har på insidan små tänder som sitter uppradade som på en kam, och ytterklon är längre än mellantån. Den adulta storskarven i häckningsdräkt är svart med blåaktig glans. Den har en bred distinkt vit fläck på strupen, vitgrå i nacken, har långa nackfjädrar och en vit fläck på låret. De adulta icke-häckande fåglarna saknar den vita lårfläcken, har inte lika blåaktig glans, är mörk i nacken och har mindre nackfjädrar.
De juvenila fåglarna är brunsvarta och har vitt bröst. Den sitter ganska upprätt och stödjer sig då med hjälp av den styva stjärten, som fungerar som ett tredje ben. Storskarven är en tyst fågel förutom vid häckning i sina kolonier då den har olika gutturala läten. De adulta fåglarna av underarterna P. Skillnaderna mellan nominatformen P. Trots att den senare kallas för mellanskarv är storleksskillnaden inte så pass tydlig att denna karaktär kan användas i fält, då de största sinensis -hanarna överlappar i storlek med de minsta carbo -honorna.
En studie av Newson et al.